Svept i rosa papper

De hade varit bästa kompisar så länge Sibban kunde minnas. Kärnan var deras grej, deras talisman. Och de la den i en ask och de sa att den som behövde persikokärnan bäst skulle ha den hos sig. Men det var då. Innan allting rasade. Du som läser det här vet säkert vad det handlar om. När bästisen inte längre hejar i plugget. När hon låtsas att hon inte är hemma när du står och ringer på dörren. När du inte längre duger som kompis. Det händer hela tiden. Överallt. Det är orättvist, men så är det. Det här är Sibbans berättelse.