Aniara

Med Aniara inleder vi utgivningen av Harry Martinsons verk i en samlad utgåva som är planerad att omfatta tio volymer. Utgåvan rymmer samtliga av Martinson utgivna böcker: all hans lyrik, prosaböckerna, naturessäerna samt en volym dramatik. Även några av hans mindre kända titlar - som Verklighet till döds och Den förlorade jaguaren - finns med. Utgåvan görs i samarbete med Harry Martinson-sällskapet och drygt hälften av volymerna kommer att bli årsböcker för sällskapet. Varje volym kommer att innehålla ett efterord av någon Martinson-kännare och en litteraturlista som ger anvisningar för vidare läsning. Flertalet volymer kommer också att ha ordförklaringar (dock ej Aniara). Redaktör för serien är Stefan Sandelin. Det finns flera goda skäl att ge ut Harry Martinson på nytt. Han är en inte bara en av våra största författare, hans författarskap är också ett av våra mest mångsidiga. Han hör hemma i den generation av arbetarförfattare som så mäktigt slog igenom på 30-talet, han är en av våra främsta och mest svenska lyriker (och som sådan har han betytt mycket för både Aspenström och Tranströmer), med Nässlorna blomma och Vägen ut har han skrivit två av våra mest lästa självbiografiska romaner och han anlade långt före de flesta andra ett stort ekologiskt perspektiv på tillvaron. Det finns också tecken som tyder på att Martinsons författarskap är på väg fram i förgrunden igen. Härom året satte Göteborgsoperan framgångsrikt upp Aniara på nytt och ungefär samtidigt fick Staffan Söderbloms bok om Martinson ett entusiastiskt och intresserat mottagande (Harry Martinson, 1994). Aniara är ett av Martinsons störst anlagda verk. Det är både ett stort rymdepos och en berättelse om en själens inre resa - på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen. Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. 1959 blev Aniara opera i scenisk bearbetning av Erik Lindegren och med musik av Karl-Birger Blomdahl. Men ändå är det kanske först idag som Aniara fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk. Utgivningsplan: Aniara (Våren 1997), Dikter 1929¿1945 (Hösten 1997) , Vägen till Klockrike (Våren 1998), Dikter 1953¿1973 (Hösten 1998), Resor utan mål, Kap Farväl! (Våren 1999), Dramatik (Hösten 1999), Nässlorna blomma (Våren 2000), Naturessäer (Hösten 2000), Vägen ut (Våren 2001), Verklighet till döds, Den förlorade jaguaren (Hösten 2001).[Bokinfo].